Tankar under Corona

Min pappa har ringt. För 42 minuter sedan. Jag satt i vardagsrummet, mobilen låg på laddning ute i köket. Ringer upp och han svarar. Vi pratar om Corona. Vad de gör på hans jobb för att skydda sina anställda, hur jag jobbar hemma 3 dagar i veckan. Jag pratar fort, glömmer bort att andas, blir svag, måste sätta mig ner. Tänk om det är Corona? Nej, jag måste bara komma ihåg att andas.

”Hur ska du göra i påsk?”
”Jag kommer inte.”
För att komma till mina föräldrar behöver jag åka buss i 1,5 timme. Eller tåg i 1 timme, sedan buss i tjugo minuter. Hur många okända människor riskerar jag att träffa då?

Pappa undrar om jag går till gymmet. Säger det som att han är orolig över att jag går dit. (Det gör jag inte.) När det är han som vi borde vara oroliga för. Han som har astma. Tänk om han blir sjuk? Han brukar hosta i en månad efter att han varit förkyld.

Vi lägger på, säger att vi får höras nästa vecka. ”Ha det bra.”

Går och handlar. Minns att pappa frågade om jag har munskydd på mig när jag går ut. Drar upp halsduken ovanför munnen. Varför nu det skulle hjälpa.

Oron ligger under huden och bubblar. Tänk om jag är sjuk? Utan att veta om det? Tänk om jag smittar andra, som blir mycket sjukare?

WWMPS? = What Would My Psychiatrist Say? (Tack gode gud för att jag har en psykolog.)

Blir tokig av att inte röra på mig. Vill gå och gymma, men tänk om? Och tänk om han är där? Och jaha, då var jag tillbaka där igen. Där det handlar om honom.

WWMPS?
”Boxa honom.”
Och jag boxar. Lägger ner honom i en låda, slår in den i presentpapper, knyter ett band runt och ställer undan lådan, långt in i garderoben.


Blir tokig av att inte göra något.
Sätter mig och stickar istället.

Om hur det är nu

Det är lördag kväll och jag ligger i fosterställning på soffan. Saknaden efter honom är så stark att den paralyserar mig. Jag har försökt dränka den i en flaska vin, men det hjälper inte. Inget hjälper. Det spelar ingen roll vilken film jag sätter igång på någon av mina tre streamingtjänster, det finns ingen bok att läsa för att få mig att glömma och jag vågar inte plocka fram telefonen för att ringa en vän. Jag har använt den livlinan för många gånger och nästa gång jag ringer, för att prata om samma sak och samma person som jag pratat om den senaste månaden, kommer vara gången de tröttnar på mig för gott.

Så, istället ligger jag kvar på soffan, blundar, försöker djupandas, stanna kvar i tanken, låta den skölja över mig istället för att tvinga bort den. Men problemet är att tanken inte är ensam, den kommer tillsammans med flera hundra andra, i en strid ström och jag lyckas inte få tag i en enda som jag kan klamra mig fast vid.

Jagsaknardigvardetmittfeljagharvaritförhårdomjagintevarsåjävlapushigomjagbaraintekändesåmycketellermåddedåligtomjagvarmersomhonomvarförkundejagintebaravaranöjdvarförmåstejagviljasåmyckethelatidenvarförärjagaldrignöjddetvarnogmittfeländå

Försöker komma ihåg vad psykolgen sa, ”det är inte fel att vilja ge någon kärlek och omtanke” – men varför känns det då som att det är jag som gjort fel?

Lyfter till sist telefonen, går in på Messenger, grön plupp vid ditt namn, skriver Jagsaknardigjagsaknardigjagsaknardig.

Skickar det inte.

För det är inte fel att vilja ge sin kärlek till någon. Det är inget fel på mig och det är inte mitt ansvar att se till att någon annan inte sårar mig, det är faktiskt upp till den personen också.

Så, jag biter ihop, sätter mig upp och gråter en stund, tillåter mig själv att vara ledsen, för jag ÄR ledsen. Och hoppas att det kommer kännas lite bättre imorgon.

Saker med London som jag hade glömt

* Att folk kallar en ”love” och ”hun” helt obekymrat.
* Att tunnelbanan är dödsvarm.
* Att London är den minst handikappvänliga staden typ någonsin.
* Att ens snor blir svart när man varit ute en hel dag
* Att det fanns ett ljusgrönt höghus i Elephant & Castle med en liten balkong ut mot vägen och att jag brukade fantisera om att jag en dag skulle köpa en lägenhet där och sitta på balkongen och skriva.

 

Slump

Som det kanske märks skrivs det inte så mycket här. Det skrivs inte så mycket utanför här heller, om jag ska vara helt ärlig. Befinner mig i någon slags slump i livet och vill just nu bara stirra ut genom ett fönster eller kolla på Skönheten och Odjuret på repeat.

Så vet ni. Återkommer när det finns mer att förtälja, eller när våren har piggat upp mig.

Läsåret 2016

2016 läste jag 28 böcker. Då har jag bara räknat de böcker jag läst för skojs skull, och inte de böcker jag läser i jobbet. Jag läser runt 1-3 böcker i veckan på jobbet, och oftast är det väldigt bra böcker, så jag har inte riktigt samma behov av att läsa för nöjes skull när jag kommer hem, vilket är en av anledningarna till att jag läst ganska få böcker i år. Det kan ju låta lite trist, men som sagt, jag får ju jättefina läsupplevelser på jobbet också, så det blir väl egentligen lite fler än de som är listade här. Men iaf:

1. These broken stars – Amie Kaufman & Meagan Spooner
2. Färjan – Mats Strandberg
3. Jag och Earl och tjejen som dör – Jesse Andrews
4. Frost – Maggie Stiefvater
5. 8 saker du aldrig skulle våga – Eva Susso & Moa Eriksson Sandberg
6. Anna och den franska kyssen – Stephanie Perkins
7. M varken mer eller mindre – Petra Backström
8. Middagsmörker – Charlotte Cederlund
9. Throne of Glass – Sarah J. Maas
10. Superkrafter – på gott och ont – Karl Modig
11. Crimson Peak official movie novelization – Nancy Holder
12. The rest of us just live here – Patrick Ness
13. The Raven King – Maggie Stiefvater
14. Kingdom of Scars – Eoin C Macken
15. Född fenomenal – Josephine Bornebusch
16. Du, bara – Anna Ahlund
17. Harry Potter and the Cursed Child – J.K. Rowling
18. Om jag var din tjej – Meredith Russo
19. Smaragdernas bok – John Stephens
20. Infinity – Sherrilyn Kenyon
21. Som stjärnor i natten – Jennifer Niven
22. Det osynliga barnet – Tove Jansson
23. Penny & Stallkatten hittar hem – Moa Mansén
24. Vi ses i mörkret -David Wiberg
25. Innan helgen är över – Kerstin Lundberg Hahn
26. Brorsan är kung – Jenny Jägerfeld
27. Pride and prejudice and zombies – Jane Austen & Seth Grahame-Smith
28. Allt som blir kvar – Sandra Beijer

Alltså upptäckte nu att jag först hade glömt att skriva in Harry Potter and the Cursed Child??? Vet inte om jag tänkte att den inte riktigt räknades som en bok, eller om jag bara helt glömde bort den … Får mig att undra om det är fler böcker som jag glömt bort. Aja.

Mest minnesvärda: Haha, var seriöst på väg att skriva The Cursed Child och liksom … Jag GLÖMDE BORT att ens skriva upp att jag läst den??? Men aja, vet att många var jättebesvikna på Cursed Child, men jag gillade den! Tyckte den kändes som en Harry Potter-berättelse, så jag var nöjd. Harry Potter <3
Annars så The Raven King OHMYGOD jag älskar The Raven Cycle-böckerna så mycket, det är helt sjukt. LÄS DEM!! Och även Om jag var din tjej av Meredith Russo. Så viktig och bra berättelse, och det gjorde ont i en när man läste. Och Som stjärnor i natten. Och Brorsan är kung. Och jag stoppar mig själv där. (Nej jag har en BUBBLARE: Jag lever, tror jag!!!!! :D)

<3 <3 <3

Största besvikelsen: Gud, den största besvikelsen är THRONE OF GLASS. Skojar inte, den har blivit tokhyllad och alla älskar serien och jag förstår verkligen inte VARFÖR??? Ni kan läsa min recension av den här.

Största överraskningen: Min förlagskollega Anna Ahlunds superfina bok Du, bara! Jag har lite svårt för YA-berättelser som handlar om kärlek och där karaktärerna går så himla mycket upp i varandra och så slutar det med krossade hjärtan osv osv … Så jag var lite rädd att Du, bara skulle vara så, men det är den inte! Den lämnade mig med en känsla av sockervadd inuti, och det är inte ett dåligt betyg. Läs den!!

Mest tårframkallande: Om jag var din tjejSom stjärnor i nattenHarry Potter and the Chursed Child (pga av ”HARRY POTTER!!!!! *böööööööööl*”).

Som stjärnor i natten: Violets beskrivning av sitt skrivande.

Lockade till flest skratt: Född fenomenal av Josephine Bornebusch var faktiskt rolig på riktigt. Mkt bra.

Så ja, nu är det bara att ge sig i kast med nya böcker 2017! Jag har ju en del i min bokhylla, om man säger så … Tack och hej!

2016

2016 är över, och det var faktiskt ett ganska värdelöst år. Ja, förutom några få ljusglimtar. Så här såg mitt 2016 ut:

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?
GAV UT EN BOK!!!! Blev intervjuad om min bok och mitt skrivande, pratade i radio, var på författarbesök dit folk kommit för att lyssna på MIG.

Vakade vid någons säng på ett sjukhus och gick därifrån med vetskapen om att vi aldrig skulle ses igen.

Vilka länder besökte du?
Öööööhhhhhhhh, gud, tror inte jag var någonstans förutom Sverige? Jo, kanske i Danmark, förresten. Men där är man ju typ alltid när man bor i Skåne (eller ja, om man bor tjugo minuter från Köpenhamn så blir det lätt så).

Är det något du saknade år 2016 som du vill ha år 2017?
Lite mer medmänsklighet från folk.

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
När min BOK släpptes i mars!!!

Vad var din största karriärsmässiga framgång?
BOKEN! Och att jag fick ett riktigt jobb, inom förlagsbranschen.

Och din största framgång privat?
… Boken?

Vad spenderade du mest pengar på?
Säkert böcker. Som alltid. Kanske kläder. Och tv-spel. Och POP-figurer.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2016?
I am not throwing away my shot
I am not throwing away my shot
Hey yo, I’m just like my country
I’m young, scrappy and hungry
And I’m not throwing away my shot
Ja, allt Hamilton, dårå.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare, pga saker som hände i slutet av året.

Vad önskar du att du gjort mer?
Varit snällare. Sagt till folk att jag älskar dem.

Den maträtt du åt oftast 2016?
… Nudlar.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
Var på sjukhuset och gjorde en GASTROSKOPI. Finns roligare sätt att fira sin födelsedag. Sen var jag iaf ledig, shoppade lite och njöt av att jag inte hade ett magsår.

Högsta önskan just nu?
Att 2017 blir bättre och att allt blir bra.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja.

Vad fick dig att må bra?
Varje gång någon tog sig tid att skriva/säga något snällt om Jag lever, tror jag. Det värmer lite extra i hjärtat, ska ni veta <3

Vem saknade du?
Majlis.

Vad är du mest stolt över?
Boken. <3

Tack och hej, hoppas 2017 blir ett bättre år för alla.

Testläsare

Nu har jag skickat ut vad jag hoppas kan bli bok nr. 2 till lite testläsare för respons. Hu, det är skitläskigt. :S Även om det är människor jag känner och litar på till typ 1117276458435834%. För tänk om de tycker att det är skit? Det kanske ÄR skit? Har beskrivit det här projektet som ”antingen det bästa eller sämsta jag skrivit”. Så det kan ju verkligen gå åt vilket håll som helst, det här.

Men, ja. Känner själv att jag liksom inte kommer längre med det, utan om jag skulle fortsätta skriva själv skulle det kännas som att banka huvudet i en vägg. Vilket brukar vara ett tecken på att det är dags att bjuda in andra människor i sin process.

Aja. Det är också en ungdomsroman, som handlar om Anna, vars pappa drabbats av utbrändhet, samtidigt som hennes morfar får en hjärnblödning. Och så börjar det en ny tjej i hennes klass, som förändrar allt. Eller?

Den börjar så här:
christinelundgren_bok

Tror den kommer handla mycket om relationer; vad vi säger och inte säger. Och hur lätt det är att missförstå relationer och vad de betyder för en själv och för andra. Typ så.

Jaja, tack och hej.

Författarbesök

Imorgon har jag mitt första ”riktiga” författarbesök, iiiihhhh!! Det är på Stadsbiblioteket i Kristianstad, och det känns fint att ha det i min hemstad, och på biblioteket där jag hängt mycket på genom hela livet. :) Ni kan läsa allt om evenemanget genom att klicka här.

Dock SJUKT nervöst, har suttit och förberett mig hela kvällen nu, skrivit ihop vad jag ska säga (ska prata i typ 45 minuter om mitt skrivande och ”Jag lever, tror jag” och aaahhh, vad ska man säga???), samt valt ut vilka stycken jag ska läsa ur boken.

Ska bli väldigt roligt! Men, som sagt, väldigt nervöst. *insert emoji som biter på naglarna*

Tack och hej!

christine_lundgren_kulturkvarteret

Stilleben

Jag är i ett weird mood där jag typ kokar av kreativitet men jag får inte ur mig några ord, så istället har jag lagt massa krut på att att få utlopp för min kreativitet på andra sätt. Än så länge har det mest blivit på jobbet, vilket kanske är dumt på ett sätt – dumt för att vill jag verkligen ”göra av” med all min kreativa energi där, och bra för att det såklart resulterar i nåt bra på jobbet (förhoppningsvis, i alla fall).

Men så skrev Hanna ett inlägg om att hon testade att göra stilleben (ett mkt bra inlägg om just att deala med sin kreativa frustration!). Och jag gillar att fota och försöker lära mig själv lite mer om det, så jag tänkte att det kanske kunde vara nåt för mig just nu?

Efter att jag testade göra några stilleben med våra produkter på jobbet testade jag även lite hemma också. Jag gillar teman, men har begränsat med prylar just nu eftersom jag precis flyttat och hälften av mina grejer är fortfarande i mina föräldrars hus. Men jag skulle ju aldrig flytta någonstans utan mina Harry Potter-grejer, så det visste jag att jag kunde göra nåt med.

Jag körde ett tema för Harry Potter och fången från Azkaban och ett för Harry Potter och den flammande bägaren, och blev ändå helt ok nöjd? Känner att jag nog kommer fortsätta att testa mig fram med stilleben; ett skönt sätt att få utlopp för sin kreativa frustration!

Tack Hanna för att du gav mig idéen!

christine_lundgren_stilleben_harry_potter

 

img_1902