Tron Legacy


Kanske en 20 minuter in i filmen kommer Sam Flynn till sin pappas gamla spelhall och när han sätter igång strömmen börjar Journey spelas på högsta volym. Det var då jag visste att jag skulle älska den här filmen.

Sam Flynn är son till Kevin Flynn; multimiljonär och VD för Encom, skapare av de mest populära spelen genom tiderna. När Sam är ungefär åtta försvinner hans far och 20 år senare får Kevins arbetspartner ett meddelande till sin sökare från Kevins gamla kontr. Sam åker dit och snart befinner han sig i en värld han förut bara kunnat drömma om…

Folk klagar på att storyn är tunn, men precis som med Expendables (eller Avatar, för den delen), vem bryr sig? Det är inget jag stör mig, eller ens tänker, på under hela filmens gång. Och om man nu tycker det så behöver man bara slänga en blick på skärmen och specialeffekterna och hålla tyst (Jeff Bridges som ung, säger jag bara. Och att de har använt tekniken som kom efter Avatar).

Skådespelarinsatserna tyckte jag var jättebra, ärligt talat. Jag hade varit skeptisk mot både Olivia Wilde och Garrett Hedlund (för jag trodde de skulle vara fåniga), men jag tycker att de gjorde ett strålande jobb och Jeff Bridges är ju alltid bra, så det kan man ju inte säga något om. Tummarna upp för alla!

Seriöst, jag älskade den här filmen, så jag kanske överöser den med onödigt mycket beröm, men om man inte ser den här filmen (i 3D!) så går man verkligen miste om något (Precis som Tron Legacy gick miste om att bli nominerade i Best visual effects-kateogrin i årets Oscar-gala; what’s up with that, liksom?).

Tack och hej.

2 thoughts on “Tron Legacy

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *