The Knife of Never Letting Go

Från Goodreads.

I Prentisstown kan alla höra varandras tankar, och det är aldrig någonsin tyst. Det finns inget privatliv, inga hemligheter. Eller?

Todd är den siste pojken i Prentisstown, om en månad fyller han år och blir en man. Det är då han plötsligt springer på det. Komplett tystnad. Vilket inte borde vara möjligt. Men ganska snart inser Todd att Prentisstown har ljugit för honom, och han måste fly.

Jag har fruktansvärt splittrade känslor för den här boken. Den börjar fantastiskt, målar upp en världsbild som är både intressant och lätt att förstå, det hinner inte gå mer än femtio sidor innan ploten kommit igång och Todd flyr från Prentisstown. Det är ungefär där det börjar gå fel mellan mig och The Knife of Never Letting Go

Den här boken lider av en av de värsta plot devicen jag vet: att huvudkaraktären är completely in the dark about what’s going on, när alla andra karaktärer uppenbarligen vet och säger ”Om du bara visste, så …”, men sen vägrar de berätta vad huvudkaraktären skulle behöva veta (för att the plot demands it). Alla deras problem skulle lösas om de bara berättade grejer för Todd.

Plus att det ibland är lite väl mycket ”Men tänk om han ljuger???” – NI KAN BOKSTAVLIGEN HÖRA VARANDRAS TANKAR. Förlåt, men jag behövde få det ur mig.

Men ja, jag har svårt för att sympatisera med de flesta av karaktärerna, och när jag väl fick veta vad det var som Todd inte fått veta (i hela boken …) blev det snarare ett antiklimax, för jag hade i princip redan gissat mig till det.

Jag vet faktiskt inte om jag ska fortsätta med den här serien (för boken slutar med en cliffhanger, såklart), men jag gillar Patrick Ness (jag älskade A Monster Calls) och jag har bara hört bra saker om den här trilogin. Är det någon annan som läst alla böckerna, är det värt att fortsätta?

Tack och hej.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *