Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides

(Källa)

Om man känner mig så vet man att när första Pirates of the Caribbean-filmen släpptes så blev jag helt besatt av pirater (och Johnny Depp). Båda dessa intressen har numera svalnat, men ändå har jag sedan den där första filmen återvänt till bion och väntat på att få uppleva den där känslan av äventyr och upprymdhet igen. Och den har uteblivit varenda gång. Jag tyckte visserligen att både tvåan och trean var helt okej de första gångerna jag såg dem, men jag tror mest att det var jag som ville intala mig att de var bra.

Fyran är inget undantag. Storyn är visserligen enklare än den spårade trean; Jack Sparrow och c:o (utan Keira Knightley och Orlando Bloom – Tack gode Gud) ska segla till Ungdomens källa. Varför? Jag har ingen aning. Eller jo, för att Svartskägg är rädd för att dö och hans dotter (Penelope Cruz), som bara råkar vara ett av Jacks många ex, så gärna vill rädda sin far. Fine, så långt förstår jag (även om det också är konstigt, då Svartskägg är rädd för att dö då en profetia förutspått att han ska bli dödad, men de säger klart och tydligt att källan inte gör en odödlig per say – du får ”bara” åren från den person som offrar sig). Men varför skulle Jack vilja följa med på den här resan? Visserligen blir han i stort sett kidnappad och tvingad, men ändå. Jag har alltid sett Jack som en karaktär som vill vara fri och sail the seven seas for all eternity, så om han själv vill dricka ur källan skulle jag förstå; men det känns inte som att han egentligen har någon stor lust att göra just det. Ärligt talat så är Jack väldigt mycket out of character hela filmen igenom. Han är ju, trots allt, en av anledningarna till att den första filmen är så fruktansvärt bra.

Utöver det så finns det dessutom en massa plotholes som aldrig förklaras. Hur vet Angelika (Penelope Cruz) egentligen att hon är Svartskäggs dotter? Hur fungerar svärdet som Svartskägg styr sitt skepp med? Var fick Svartskägg sina krafter ifrån så att han kunde zombifiera sin besättning och fånga andra skepp i flaskor? JAG VET INTE – för det förklaras aldrig.

Jag kan räkna upp det enda som är bra med den här filmen på mindre än fem fingrar:

– Geoffrey Rush (han är den ende som varit konstant bra igenom alla filmerna och den ende karaktären som inte är out of character)

– De nya Keria Knightley och Orlando Bloom (Sam Claflin & Astrid Berges-Frisbey) som spelar en tillfångatagen missionär respektive sjöjungfru.

– Ian McShane (han är cool, okej?)

Och det är nog ärligt talat allt.

Förresten, om ni ändå envisas med att se filmen på bio, låt då bli att se den i 3D. Den har inga scener som är värda att ses i 3D och it’s a waste of your money.

Tack och hej.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *