Om en skola

I torsdags morse läste jag i Kristianstadsbladet att min gamla gymnasieskola, C4-gymnasiet, riskerar att läggas ner. Skolan har redan tappat Samhällsprogrammet och kommer alltså till hösten ”endast” ha de estetiska programmet. Det skulle vara en ren och skär tragedi om skolan lades ner.

Efter nio år i grundskolan hade jag nästintill noll förtroende kvar för skolväsendet och hade förlikat mig med tanken på att aldrig riktigt kunna passa in och varje dag behöva anpassa mig, för att inte bli utsatt för påhopp eller mobbning. Och så kom C4. En skola där eleven, individen, fick stå i fokus och där olikhet och eget tänkande uppmuntrades.

C4 kallades för ”flumskolan”, för att eleverna förväntades ta eget ansvar för sin skolgång och för att lärarna inte var personer som ”bara varit lärare och aldrig gjort något annat” (som min mamma uttryckte det); de ville ha nytänk, engagera och uppmuntra kreativitet och arbete mellan de olika programmen.

När min brors bästa kompis dog och jag satt och grät i klassrum och på lektioner för att det kändes som att mitt hjärta gått i tusen bitar, såg mina lärare mig som en person, och att de där proven och uppgifterna inte var så himla viktiga. En av våra lärare ändrade om i sin lektionsplanering för att min kompis skulle slippa behöva läsa om en filosof som fick henne att tänka på personen vi precis förlorat.

Lisa Appelqvist skrivet att det skulle vara ”förödande för stadens musikliv” ifall skolan stängs ner, men den riktiga tragedin skulle vara denna: Att alla ungdomar som överlevt högstadiet på grund av tanken att det i alla fall på gymnasiet kommer bli bättre aldrig kommer att få uppleva hur det faktiskt känns att trivas i skolan, och att få vara just precis den man är.

”Jag är faktiskt väldigt tacksam över att du och dina bröder fått gå där”, sa min mamma. Det är jag också.

2 thoughts on “Om en skola

  1. Hej Christine!
    Tack för din starka och rörande beskrivning av C4 gymnasiet. Precis så som du uttrycker det tror jag att många ungdomar har upplevd sin tid hos oss.
    Nu känner jag inte dig men jag känner igen din historia, den återfinns i så många av våra tidigare och nuvarande elever.
    Det som vi har betecknat som ”C4 andan” är något mycket värdefullt och jag tror det har räddat många ungdomar från en jobbig och svår gymnasietid.
    Kanske skulle du skicka din text till Kristianstadsbladet då jag tror det kan ha publikt intresse att flera får veta hur många ungdomar har upplevd sin tid på C4.
    Jag tror och hoppas att vår skola och anda skalla finnas kvar. Vi lärare kämpar hårt för att det skall bli så.
    Jag önskar dig och alla nuvarande och föredetta elever ett gott liv.
    Med vänliga hälsningar Torunn Colliander, musiklärare

    1. Hej Torunn, tack för dina fina ord! Jag följde ditt råd och skickade in texten till Kristianstadsbladet, hoppas att fler uppmärksammar detta nu. Jag hoppas också att C4 ska få finnas kvar, för kommande elevers skull!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *