November i bilder

November sprang förbi, och så här såg månaden ut genom min kamera.

Jag och Ell tyckte det var en skitbra idé att klistra upp Tom Hiddlestons ansikte på tv:n
och skratta högt varje gång hans ansikte lined up med någon av karaktärernas.

Sen spårade vi lite och lät honom sitta kvar medan vi tittade på Outlander.

… och sedan spårade vi lite till och satte honom överallt.

Det var snö. Den smälte bort typ en dag efteråt.

Den här boken kom äntligen hem till mig och SPOILER jag ÄLSKADE DEN!!!

Fick en försenad födelsedagspresent av min bror, som varit på SF-bokhandeln och fixat ett signerat ex :D

Jag budade in den här till mig själv på auktion, visst är den snygg??

Hängde lite med Azinia, som för en gångs skull var på myshumör.

Läste korr på min bok!!!!

Och det var den månaden. Tack och hej.

Avengers

Låt mig börja med att säga; there will probably be spoilers. You have been warned.


Jag och Loke
Jag skulle kunna sammanfatta min åsikt om den här filmen genom att citera Ellen (”You know what I really liked about Avengers? EVERY GODDAMN FUCKING THING.”), eller Macca (”Hur bra var den på en skala från ett till SKIT I SKALAN DEN VAR FLAWLESS”). Med andra ord, den var bra.

Sedan augusti förra året (när Captain America kom ut) har jag sett fram emot Avengers. No, really. I åtta månader har jag hypat den här filmen and it did not disappoint.

Jag börjar hela tiden meningar i huvudet med ”Det jag gillade allra bäst…” och sedan kommer jag på olika saker varenda gång. Men okej, någonstans måste vi ju börja, så… interaktionen mellan alla karaktärer och skådespelare. Den var fantastisk. Alla får ha sin lilla stund med alla karaktärer, och det är ingen som tar mer plats än någon annan och gud, deras småtjafsande med varandra är bara hilarious. 

Vilket osökt för mig in på manuset. Det är BRILJANT. Joss Whedon (skaparen av bland annat Buffy och Angel, ifall någon skulle ha missat det) har varit med och skrivit filmen och det jag tycker verkligen märks; man känner igen de där fantastiska oneliners som man älskade i Buffy. 

Och filmen är ovanligt rolig. Ofta brukar jag tycka att det finns vissa skämt som är lite väl fjantiga i superhjältefilmer, men här prickar de rätt varenda gång (igen tänker jag ”Min favorit är när…” – men det går inte, ALLA VAR BRA!).

Karaktärerna, då? De är awesome. Allihop. Som jag sade innan, ingen tar upp för mycket plats, utan alla får lagom med screentime och de gör verkligen det mesta med den (jag tänkte på det efter att vi sett filmen andra gången; att det är klart Joss Whedon skulle lyckas med det, han lär ju vara van vid stora ensemble casts från sina föregående tv-serier). Jag gillade till och med Mark Ruffalo och Hulken, och jag har alltid tyckt att Hulken är en av de mest tråkiga superhjältarna. Han blir stor och grön liksom, what’s up with that? Men jag tyckte om honom jättemycket! Jag tyckte i och för sig om alla, så…

Måste, såklart, bara nämna  Loki (som spelas av Tom Hiddleston, en av mina favoritskådespelare right now). Efter att jag, och mina kompisar hade sett Thor, gick alla runt och pratade om hur fantastisk Chris Hemsworth, och Thor var, medan jag gick runt och tänkte ”Men hallå… Loki och Tom Hiddleston då?!” X) Jag gillade honom i den filmen, för man förstod varför han gjorde som han gjorde (även om det, givetvis, var ganska mycket av en överreaktion…). Det blir ännu tydligare i Avengers, där Loki pratar om det som hände i Thor och man bara ”Ehhhh, nej, det var inte vad som hände?”, men man förstår att han verkligen tror att det var så. Han är totalt bonkers och skulle behöva en kram och lite terapi, men jag tycker att han är briljant som bad guy (han är inte bara en bad guy med en yta i pappkartong, typ).

Gud vad långt det här blev. Men, ja, jag älskade den. Den var allt jag någonsin hade drömt om att den skulle vara. Och jag ska se den igen på torsdag. För tredje gången. Hehehehe.

Annars tycker jag man kan läsa vad Ellen skrev om filmen här!

Tack och hej.