Augusti har alltid varit lite lätt ångest för mig. Det brukar betyda att sommaren snart är slut, att skolan börjar igen osv, osv. Men det händer såklart en massa andra roliga grejer i augusti, jättemånga som jag känner fyller år, det är Malmöfestival, jag ska skicka in omarbetad version av boken till min förläggare (hahahahaha, jag har en förläggare herregud det känns helt sjukt att skriva, förlåt, blir alltid väldigt fnittrig och ”mwihihihihih”-ig när jag tänker på boken, att den ska komma ut).
Ska också försöka skriva klart några noveller till lite olika novelltävlingar, Ell har skrivit om många bra här och här, så förhoppningsvis blir det massa skrivet i augusti. (Ahahahahahahahahahaha, *stressat skratt*, om jag känner mig själv rätt kommer det bli väldigt mycket prokrastinerande också …………….)
Tack och hej!
sommarlov med kulturkollo
#sommarlovmedKulturkollo #glädje
Kulturkollo har över sommaren en inläggsserie, vilket passar perfekt eftersom jag just nu har noll inspiration till att blogga. Dagens hashtagg är #glädje.
En bok som alltid gör mig glad är Howl’s Moving Castle, eller Det levande slottet som den heter på svenska av Diana Wynne Jones. Den handlar om Sophie Hatter, som tillverkar hattar och tycker att livet är rätt tråkigt och grått. I alla fall tills hon blir förhäxad av Witch of the Waste, som gör henne till en gammal gumma. Sophie hänger inte läpp över det, utan bestämmer sig för att ge sig iväg och söka lyckan, och hamnar till slut hos trollkarlen Howl.
Det är en helgalen bok, där det händer grejer hela tiden och den lyckas alltid få mig på bättre humör.
Här är ett litet utdrag ur mitt favoritkapitel, kapitel 19, ”där Sofie uttrycker sina känslor med hjälp av ett ogräsmedel”:
Hon gick och tittade till sina påskliljor. Något hade gått fruktansvärt snett med dem. De hade blivit fuktiga, bruna saker som släpade bladen över spannens kant. Själva spannen var fylld av den giftigaste och mest illaluktande sörja hon någonsin stött på.
”Åh, sjuttsingen”, ropade Sofie.
”Vad är det frågan om?” sa Howl, som kom in i butiken från gången. Han böjde sig över spannen, han sniffade in lukten. ”Du tycks ha ordnat till ett mycket effektivt ogräsmedel här. Du kan väl pröva det på allt krattet som täpper till uppkörsvägen till vår herrgård?”
”Det ska jag visst göra, jag har lust att ha ihjäl någonting!” sa Sofie och fortsatte härja tills hon fått fram en vattenkanna och haltat genom gång och skrubb till slottet med vattenkanna och spann.
Om man sedan vill så kan man även se Studio Ghiblis filmatisering av den här boken, den är också mkt bra (fast kanske inte riktigt lika bra som boken).
Tack och hej!
Tack och hej!