En bloggrubrik för varje dag i november

Lisa Bjärbo har på sin blogg en lista med en bloggrubrik för varje dag i november, som jag helt enkelt tänkte göra, för ibland är det lite svårt med inspirationen till bloggen.

Första rubriken, för första november, är:

Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.



Grått och regnigt, ”perfect noveling weather”, som Ell sa. (För visst är ni med och gör NaNo?) De ljusa prickarna är lamporna i lägenheten som bestämde sig för att lysa upp bilden med sina reflektioner …

Nu ska jag återgå till att ha ont i huvudet och föra över allt jag skrivit från mitt anteckningsblock till datorn.

Tack och hej!

Oktober

Så här har oktober sett ut genom min mobilkamera:

Fikade hemma hos Gunilla.

Där hade hösten kommit.

När jag kom hem till Stockholm hade Ell satt googly eyes på allt.

Jag skrev.

Jag fyllde år!

Löven hade hunnit bli vackert röda.

Läste Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winters.

Jag var i Hornstull där de hade det här snygga skyltfönstret.

Vi gick på bio på Rigoletto där de hade de snyggaste/mest överdrivna toaletterna.
Vi hade Cheese and whine night, som vi sett i Parks and Rec.
Vi åt ost, drack vin och gnällde på saker.

Åkte till Skåne igen och spelade TP med Anna och Gunilla.


Tack och hej.

NaNo

Den första november börjar National Novel Writing Month (eller, förkortat, NaNo), en utmaning där man ska skriva 50 000 ord på en månad. Man vinner inget, förutom äran att ha lyckats skriva en (förhoppningsvis klar) bok!

Jag har varit med fyra gånger tidigare, och vunnit tre av åren. Senast jag var med gav jag upp, för jag hade för mycket med jobb och skola, så NaNo tillförde mest en massa ångest jag inte behövde. Men nu! Nu är jag redo att ta mig an utmaningen igen!

Problemet är bara att jag inte vet vad jag ska skriva. Jag hade tänkt skriva på en fantasybok jag skrivit början på tidigare (den handlar om två systrar, älvor och en skog som det vilar en förbannelse över …), men igår satte jag mig och skrev lite på vad jag trodde skulle bli mitt bidrag till Epok förlags novelltävling och ganska snabbt insåg jag att jag hade idéer till den texten som skulle kunna räcka en hel NaNo. Och att jag blev väldigt pepp på min idé!

Så, beslutsångest! Troligtvis kommer jag sitta där den första och fortfarande inte ha bestämt mig, utan bara börja skriva på något av projekten …

Någon annan som ska vara med?

Tack och hej!

En dag i skrivandets tecken

Idag har varit en skrivande dag, så jag tänkte att jag skulle dela med mig av hur den har sett ut.

Vaknade en stund innan klockan åtta, hörde att det regnade och insåg att jag inte skulle kunna gå ut för att göra en skrivuppgift vi har i skolan. Somnade om.

Vaknade igen runt nio och plockade upp The Scorch Trials och bestämde mig för att inte gå upp förrän jag läst ut den.

Runt klockan två hade jag lyckats ta mig upp ur sängen, klätt på mig, ätit frukost, läst igenom senaste numret av tidningen Skriva, diskuterat författare/skrivande människor, innan jag satte mig för att lyssna på en podcast om skrivande. Podondemand podcast är en podcast av Karin Bergström (min klasskamrat) och Therése Engwald (en av mina lärare på Författarskolan). Jag hann bara lyssna på första avsnittet, men det var väldigt intressant och inspirerande. 

Sedan tog jag mig i kragen, satte mig ner vid bordet för att skriva. Hade ingen lust, ingen inspiration, inga idéer. Tog då fram skrivövningskorten från Lo Söllgårds förlag, som jag köpte på Bokmässan, och gjorde några av övningarna, och så var skrivandet igång.

Jag är den där typen som inte kan sitta timmar i sträck och skriva flera sidor, utan jag skriver kortare stycken under korta tidsperioder. Jag tycker, till exempel, att skriva i tjugo minuter, paus i tio, är perfekt. Så det gjorde jag i cirka två timmar, samtidigt som jag lyssnade på musikalen Kristina från Duvemåla.

Efter det tog det stopp, som det gör ibland. Tungt i huvudet, så jag gick ut på en promenad; tänkte på allt och inget. Tog en bild på hur fint vattnet rann.


Kom hem, la mig på golvet och läste lite i En av oss sover av Josefin Klougart. Den är så fin, och medan jag låg där och läste damp det liksom ner i huvudet på mig, vad mitt nya projekt ska heta. Visst, titlar är alltid osäkert, det blir väl aldrig det som man först tänkt sig, men när jag kom på det så var det som att allting bara kändes rätt.


Sådär är det ibland (rätt ofta för mig), jag skriver kanske inte så himla mycket, men allt det andra jag gör hör ändå på något sätt ihop med skrivandet.

Tack och hej.

Att skriva

Jag går magisterkursen på Författarskolan, vid Lunds universitet, och den handlar mycket om att kunna analysera det egna skrivandet; hur man gör, vad som funkar, vad som inte funkar, varför funkar det? Hur ser den egna processen ut? Hur kan vi utveckla vårt skrivande? Vi började redan sista terminen på den tvååriga utbildningen, då skrev vi en ”uppsats” (som inte var en uppsats, utan mer en reflekterande text … det var mycket förvirrande), där vi skulle reflektera kring vårt eget skrivande. Jag skrev om hur det är att skriva för hand.

Christin Ljungqvist har startat upp sin blogg igen (hurra!) för att dela med sig av sin process när hon nu skriver på en ny bok(serie). ”Författare är snåla med sin yrkeskunskap. Sällan eller aldrig, då författare umgås med varandra, hör man dem tala om sin arbetsteknik.”  säger Olof Lagercrantz i sin bok Om konsten att läsa och skriva, så jag tänkte att jag också skulle öppna upp och dela med mig av hur jag gör.

Det börjar med papper och penna. (Nej, okej, det börjar med en tanke/idé, men det tar vi nästa gång.) Det är faktiskt så enkelt. Jag skriver alltid för hand först (förutom vid få tillfällen, eller kortare stycken). Till och med den här texten är skriven för hand först. Exempel på hur det kan se ut när jag skriver för hand kan se ut så här:


Sedan skriver jag in texten på datorn. Oftast gör jag inga större förändringar när jag skriver in texten på datorn, det kan handla om ordföljd eller ordval, men ibland sker det att jag lägger till eller tar bort mindre stycken, om jag märker att de inte passar in. När jag sedan ska redigera texten tycker jag om att skriva ut den på papper (sjukt omiljövänligt, jag vet). Just den här sidan såg ut så här under redigeringsarbetet:


Sedan var det bara att föra in alla ändringar på datorn igen, så slutligen såg den här textsnutten ut på följande vis:


Det finns en rad av forskare som visat att skriva för hand är bättre för bland annat inlärning, men för mig flödar kreativiteten bättre när jag skriver för hand. Spontant tycker jag att min text känns mer välskriven när jag först skrivit den för hand, att den känns mer ”färdig” och genomarbetad, än om jag skriver texten direkt på datorn.

Så, det är där jag börjar. Med papper och penna.

Tack och hej.

Foton

Förra hösten köpte jag en systemkamera till mig själv, och sedan dess har jag försökt lära mig att fotografera. (Min bror, som är fotograf, har även hjälpt till med att lära ut det han kan.)

Varför? Jo, för att foto på senaste tiden har kommit att bli lika inspirerande för mig som musik och andra böcker/texter tidigare varit. ”En bild säger tusen ord”, heter det ju, och bilder får ofta min hjärna att gå på högvarv. ”Det där trädet, det ligger något magiskt över det. Kanske är det där älvorna bor?” är något jag skulle kunna tänka. Eller, varför inte, ”Vad skulle hända om trädet plötsligt reste sig upp och gick?”

(Givetvis är foton inte bara till för inspiration, utan även för att kunna minnas och njuta av stunder jag delat med mina närmaste.)

Jag är inte ett fotogeni än (ha, inte på långa vägar), men med lite mer övning (och ett redigeringsprogram, vilket jag tyvärr inte har…), så, kanske?

Vad får dig att bli inspirerad?

Vilka är de där jättarna?

Så skimrande var aldrig havet …

Vad döljer sig bortom den där kullen?
Vart leder den ödsliga vägen?

The road goes ever on and on …

Tack och hej.

Inspirationsmusik

Det har kliat i fingrarna på mig de senaste veckorna, och det är skrivlusten som gör sig påmind. Jag har funderat en del på att skriva antingen steampunk, eller sci-fi, och just nu snurrar tankarna i huvudet.

Under tiden har jag lyssnat en del på Billy Joel, och speciellt låten ”Miami 2017 (Seen the Lights Go Out on Broadway)” och den fungerar som perfekt inspiration till en sci-fi berättelse. Är det någon som har något tips på fler inspirerande låtar?

Tack och hej!

Vintertrött

Det blir inte så mycket fokus här, det är alldeles för mycket att göra. Jobb, bok som ska redigeras, uppsats som ska skrivas, vänner och familj som jag måste träffa för att behålla förståndet.

Exempelvis ska det nu skrivas en låttext till skolan, hur tusan gör man det? Sitter här och lyssnar på instrumentala versionerna av låtarna vi fått och förstår inte alls hur folk gör … varför är man inte Bruce Springsteen? Eller Oskar Linnros.

Tack och hej.