NaNo-utvärdering

Just det, NaNo är ju över, och gissa vad??? Jag klarade det!!!

Untz, untz, untz … *segerdans*

Nej, men okej. Jag var redo att ge upp, minst en gång i veckan. De två sista dagarna trodde jag seriöst att jag skulle strunta i det, men när man skrivit 48 000 ord känns det ju väldigt dumt att sluta …

Men, ja, jag gillar NaNo, för att man inser att det faktiskt går att skriva 50 000 ord på en månad, och jag gillar att det är så prestationslöst; det är okej att skriva ett kapitel som är uselt, för man kan alltid gå tillbaka och redigera det sen. Samtidigt har jag jättesvårt för det, för jag är inte en person som skriver vare sig snabbt eller mycket … 

Jag tycker om att låta texten växa fram, sitta och grubbla medan jag skriver, och om man ska få ur sig 50 000 ord på en månad fungerar inte det riktigt … jag blir nästan lite stressad av att sitta och titta på word counten hela tiden; när jag försökte skriva på mitt andra projekt, som jag skriver på vanligtvis, kom jag hela tiden på mig själv med att försöka utöka texten, så att det blev fler ord, vilket ju inte behövdes.

Så, ja, NaNo är bra, men inget jag tänker att jag bör göra mer än en gång om året. Hur gick det för er andra?

Tack och hej!

NaNo-torka

30 000 ord in och jag har total idétorka för min NaNo! Huvudkaraktären har precis träffat på några som kallar sig för luftpirater, och som inte är helt nöjda med hur världen styrs, och nu står det helt STILL i skallen på mig.

Är det någon som har en rolig/spännande idé eller utmaning som kickar igång hjärnprocessen, säg gärna till!

Tack och hej!

2. Fem saker jag har tänkt på idag

1. Måste jag skriva 1667 ord idag IGEN?

2. Jag måste komma ihåg att köpa frimärken. (Jag har inte köpt några frimärken.)

3. Att skriva på bussen/tunnelbanan är ju perfekt!

4. Varför får jag låten ”Oliver!” från musikalen Oliver! på huvudet varje gång jag kollar på tv-serien Arrow?

5. Fy vad mycket grejer jag måste göra imorgon när det är vardag igen.

En bloggrubrik för varje dag i november

Lisa Bjärbo har på sin blogg en lista med en bloggrubrik för varje dag i november, som jag helt enkelt tänkte göra, för ibland är det lite svårt med inspirationen till bloggen.

Första rubriken, för första november, är:

Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.



Grått och regnigt, ”perfect noveling weather”, som Ell sa. (För visst är ni med och gör NaNo?) De ljusa prickarna är lamporna i lägenheten som bestämde sig för att lysa upp bilden med sina reflektioner …

Nu ska jag återgå till att ha ont i huvudet och föra över allt jag skrivit från mitt anteckningsblock till datorn.

Tack och hej!

NaNo

Den första november börjar National Novel Writing Month (eller, förkortat, NaNo), en utmaning där man ska skriva 50 000 ord på en månad. Man vinner inget, förutom äran att ha lyckats skriva en (förhoppningsvis klar) bok!

Jag har varit med fyra gånger tidigare, och vunnit tre av åren. Senast jag var med gav jag upp, för jag hade för mycket med jobb och skola, så NaNo tillförde mest en massa ångest jag inte behövde. Men nu! Nu är jag redo att ta mig an utmaningen igen!

Problemet är bara att jag inte vet vad jag ska skriva. Jag hade tänkt skriva på en fantasybok jag skrivit början på tidigare (den handlar om två systrar, älvor och en skog som det vilar en förbannelse över …), men igår satte jag mig och skrev lite på vad jag trodde skulle bli mitt bidrag till Epok förlags novelltävling och ganska snabbt insåg jag att jag hade idéer till den texten som skulle kunna räcka en hel NaNo. Och att jag blev väldigt pepp på min idé!

Så, beslutsångest! Troligtvis kommer jag sitta där den första och fortfarande inte ha bestämt mig, utan bara börja skriva på något av projekten …

Någon annan som ska vara med?

Tack och hej!

Snabb uppdatering

Leo!

Mellan skola, skrivande och jobb finns det inte så mycket tid över för annat. Men i november har (än så länge) följande intressant (?) hänt:

1. Jag har köpt en ny dator! En stationär, då min gamla (Marvin) var på väg mot de sälla jaktmarkerna. Min nya älskling har jag döpt till Leo, efter Leonardo da Vinci. (Yes, jag döper mina datorer.)

2. Jag har gett upp Nano (okej, det hände nästan direkt under vecka två, men, jaja). Det tillförde ganska mycket onödig ångest, så jag bestämde att det var okej att ge upp och fokusera mitt skrivande på andra saker.

3. Vi håller på med lyrik den här veckan i skolan, vilket ger mig SUPERångest. Jag och poesi har inte ett jättebra förhållande till varandra. Men, att behöva skriva poesi har istället fått mig att ta itu med mitt bokprojekt igen (efter ett längre uppehåll) – så nu vet jag vad jag ska göra nästa gång jag fastnar. 

Tack och hej!

Massa skrivande…

Har precis haft handledningsmöte och fått den första responsen på det bokprojekt jag håller på att skriva i skolan. Och jag känner mig faktiskt ganska upprymd! Det är så konstigt att få respons på något man skrivit, både ris och ros, och inse att ”Har jag skrivit det där? Ja, det har jag faktiskt.” Mycket speciell känsla. Men, som sagt, det känns bra, fick höra mycket användbara och tänkvärda saker, så nu känner jag mig redo att fortsätta!

NaNo då? Jo, det går helt okej. Vi är inne på vecka 2, som brukar vara den värsta veckan. Och jo, tankarna om att ge upp har börjat smyga sig på, men då försöker jag tänka på NaNo 2010. Jag bodde i London, jobbade ofta 13 timmar om dagen och HATADE min berättelse (alltså, verkligen hatade, jag har knappt vågat öppna det dokumentet sedan dess) och hur jag ändå lyckades skriva klart.

Christin frågade om ploten till min NaNo i år och jag vågar inte riktigt skriva ut den här (jag har lite svårt för det där med att berätta om ploten till det jag skriver, jag vet inte riktigt varför), men den innehåller zombies och en del humor (jag adopterade den från forumet på NaNos hemsida, men har ändrat en hel del). Spännande nog får jag en del inspiration av att tänka på Kim Possible när jag skriver den.

Det som jag tycker är bland det bästa med att skriva NaNo är att det är okej att skriva dåligt. Jag är en perfektionist med otroligt lite tålamod, så jag vill helst ha alla meningar perfekta direk. När jag skriver NaNo kan jag släppa lite på det där, vilket är väldigt skönt!

Nej, nu måste jag återgå till mitt skrivande (har, mitt i allt det här, dessutom en inlämningsuppgift på fredag – så det är bara att skriva på)! Tack och hej. 

National Novel Writing Month

Ett tips för alla skrivglada där ute: nu i november är det dags för NaNo (National Novel Writing Month), en utmaning/tävling mot sig själv, som går ut på att man under november månad ska skriva en bok på minst 50 000 ord.

Jag har varit med tre år (och vunnit alla gångerna, vilket jag faktiskt är väldigt stolt över, då jag är värdelös på att sätta mig ner och faktiskt skriva), men i år ser det ut som att jag inte kommer ha tid. Det är lite deprimerande, för NaNo är (trots den oändliga stressen) väldigt roligt och det är ett perfekt tillfälle för att skriva de där utflippade grejerna man kanske inte vågar i vanliga fall.

För er som funderar på att vara med, eller har varit med förut, så kan jag rekommendera att läsa Hanna och Ellens olika tips! 

Tack och hej.