Tips Torsdag

Nämen, en torsdag till med tips …? Alltså, okej, det är mest för att ”Tips Torsdag” ligger så himla bra i munnen.

I alla fall, idag tänkte jag tipsa om lite bra grejer att kolla på, på SVT Play!

Thomas Stenström slog igenom stort förra året med låten ”Slå mig hårt i ansiktet” och jag älskar den låten (den finns med på min ”Skriva”-spellista på Spotify, passar mkt bra), och på SVT Play kan man se hans konsert från Pustervik, varvat med inslag där han pratar om sin musik och skapande. Det är så himla fint, och fantastisk musik. (Jag hade textning på, vilket jag tycker gjorde att låttexten verkligen gick rakt in i en.) Klicka här för att komma dit (eftersom man uppenbarligen inte får bädda in deras videor längre, buhu :( )

Nästa grej jag vill tipsa om är En delad värld. Det är en webbserie som handlar om Liv, som växt upp i en värld utan män, då nästan alla dog pga ett mystisk virus, femton år tidigare. De flesta män som finns kvar (i Sverige finns det bara 123 stycken) är alla ”gamla gubbar”. Ja, förutom superstjärnan Adam. 

Jag har bara sett tre avsnitt av den här serien, men älskar den redan! Alltså, skådespelarna är svinbra, och det är en så himla intressant story. (Önskar att den funnits som bok, åhhh …)

Klicka på bilden nedan för att komma till första avsnittet!

Källa: Svt Play.

Skrivandets soundtrack

Till det jag skriver nu lyssnar jag mycket på min ”Skriva”-spellista (ja, jag har en sån på Spotify), men det är speciellt tre låtar som spelas på repeat (klicka på låttitlarna för att komma till dem på Spotify):

Glory – John Legend & Common (från soundtracket till den fantastiska filmen Selma)
Vintersaga – Amanda Bergman
Wake me up accoustic – Aloe Blacc

Tillsammans blir de ett litet minisoundtrack för mitt pågående skrivprojekt, och det är ganska konstigt/trevligt hur man kan hitta låtar som passar in så himla bra på det man skriver. Eller som bara sätter igång ens tankar/hjärna.


Tack och hej!

Inspirationsmusik

Det har kliat i fingrarna på mig de senaste veckorna, och det är skrivlusten som gör sig påmind. Jag har funderat en del på att skriva antingen steampunk, eller sci-fi, och just nu snurrar tankarna i huvudet.

Under tiden har jag lyssnat en del på Billy Joel, och speciellt låten ”Miami 2017 (Seen the Lights Go Out on Broadway)” och den fungerar som perfekt inspiration till en sci-fi berättelse. Är det någon som har något tips på fler inspirerande låtar?

Tack och hej!

Vintertrött

Det blir inte så mycket fokus här, det är alldeles för mycket att göra. Jobb, bok som ska redigeras, uppsats som ska skrivas, vänner och familj som jag måste träffa för att behålla förståndet.

Exempelvis ska det nu skrivas en låttext till skolan, hur tusan gör man det? Sitter här och lyssnar på instrumentala versionerna av låtarna vi fått och förstår inte alls hur folk gör … varför är man inte Bruce Springsteen? Eller Oskar Linnros.

Tack och hej.

Mer musiktips

I lördags var det ju Eurovison (grattis till Danmark – en välförtjänt vinst!) och sedan dess har jag i stort sett lyssnat på Islands bidrag, ”Ég á líf” med Eyþór Ingi Gunnlaugsson på repeat. Jag vet inte varför, för jag förstår inte alls vad han sjunger om (jo, att han har liv, men inte resten), men jag ÄLSKAR den här låten. Tror det har med språket att göra; jag hade ingen aning om att isländska kunde låta så vackert. Nu är min nya plan alltså att gå och lära mig isländska.

Tack och hej. 

We take care of our own

Att vara på konsert är en konstig upplevelse. Man kan hata alla tio minuter innan, känna sig extremt svensk när man tänker ”Måste hen stå så jäkla nära?” eller sucka över att det kommer en jätte och tycker att den bästa platsen som finns är den precis framför en.

Men sen drar det igång och det bästa sättet att beskriva det på är nog att det är som ett väckelsemöte. Det står en person på scenen, och när hen ber alla att ställa sig upp och dansa, så ställer sig alla upp och gör det. När hen visslar ett solo tystnar alla 55000 människor och applåderar unisont, för att vi är genuint lyckliga över att få höra vår idol sjunga.

Det börjar kännas löjligt att skriva nåt vettigt om Bruce Springsteens konserter. Det går bara inte. Jag fattar inte hur han gör, var energin, lusten, tron kommer ifrån. Det jag vet är att han får mig att tro. Att hard times come, and hard times go. Att vi kan leva i en värld där vi take care of our own, och att det innefattar alla människor.

Tack Bruce Springsteen, för att du skriver musik som man kan känna igen sig i, oavsett ålder. Och tack för att du får mig att vilja bli, och vara, bättre.

Bäst: Bruce spelade hela Born to run skivan – från början till slut. Och att han spelade Land of hope and dreams.
Sämst: Att det inte gick att ta sig från Friends Arena efter konsertens slut.