3-saker listan

Jahapp, hittade en till lista hos Flora, så here goes …

3 saker jag ser fram emot
:

  • Att Jag lever, tror jag ska finnas i bokhandeln, så alla äntligen kan få ta del av den!
  • BRUCE SPRINGSTEEN I GÖTEBORG 25 JUNI!!!!!
  • The Raven King av Maggie Stiefvater!

3 saker jag är rädd för:

  • Att folk inte ska gilla min bok, har haft seriös ångest över det.
  • Spindlar.
  • Att jag inte kommer få biljetter till Bruce den 25 juni :(

3 saker jag borde
:

  • Planera min releasefest.
  • Jobba.
  • Sluta oroa mig över onödiga saker.

3 saker jag kan
:

  • Skriva.
  • Sjunga med munnen stängd.
  • Nämna alla All-Stars och New-Stars från Sasuke.

3 saker jag inte kan
:

  • Prata spanska
  • Spela instrument
  • Åka skridskor.

3 saker jag blir lugn av
:

  • Lediga dagar.
  • Tv-serier.
  • Att kramas med mina syskonbarn (cheesy, men sant).

3 saker jag blir stressad av
:

  • Allt?
  • Att behöva ringa människor jag inte känner.
  • Åka tåg med massa människor.

3 saker jag ska göra i helgen
:

  • Träffa kompis, dricka kaffe och ventilera om våra liv.
  • Åka till Ikea i Älhult, untz untz.
  • Kolla på Melodifestivalen.

3 saker jag har gjort den senaste veckan
:

  • Druckit kaffe.
  • Åkt en jäkla massa tåg.
  • Gråtit.

Det var det, tack och hej för den här gången!

Bokbloggsjerka

Jag är lite sen på jerkan den här veckan, men jag tänkte ändå ta mig an veckans fråga, som kommer från Sanna: Har du någon riktigt nördig, udda eller till och med pinsam bok i hyllan (enligt dina egna kriterier, min anm.)?

Haha, ja, jag har troligtvis jättemånga. Här är tre, som jag grävde fram:


En bok (fotobok, tror jag?) om människor från Asbury Park, som på något sätt träffat eller känt Bruce Springsteen. Lite udda, men ger en himla fin bild av Springsteen. (Spana in det snygga täcket med Mulan i bakgrunden!)


En bok som jag troligtvis fått någon gång efter att Harry Potter blev en stor grej och min högsta önskan var att gå på Hogwarts. (Kan vara så att jag provat på vissa grejer i boken. Kanske.)

En bok om manga och anime, SUPERFIN, som jag fick i present av mina kompisar. Troligtvis ganska nördig (jag har faktiskt inte läst den, bara bläddrat igenom den …)!

Ja, det var några av dem. Kort och koncist svar (om jag får säga det själv) den här gången! 

Tack och hej.

Vintertrött

Det blir inte så mycket fokus här, det är alldeles för mycket att göra. Jobb, bok som ska redigeras, uppsats som ska skrivas, vänner och familj som jag måste träffa för att behålla förståndet.

Exempelvis ska det nu skrivas en låttext till skolan, hur tusan gör man det? Sitter här och lyssnar på instrumentala versionerna av låtarna vi fått och förstår inte alls hur folk gör … varför är man inte Bruce Springsteen? Eller Oskar Linnros.

Tack och hej.

We take care of our own

Att vara på konsert är en konstig upplevelse. Man kan hata alla tio minuter innan, känna sig extremt svensk när man tänker ”Måste hen stå så jäkla nära?” eller sucka över att det kommer en jätte och tycker att den bästa platsen som finns är den precis framför en.

Men sen drar det igång och det bästa sättet att beskriva det på är nog att det är som ett väckelsemöte. Det står en person på scenen, och när hen ber alla att ställa sig upp och dansa, så ställer sig alla upp och gör det. När hen visslar ett solo tystnar alla 55000 människor och applåderar unisont, för att vi är genuint lyckliga över att få höra vår idol sjunga.

Det börjar kännas löjligt att skriva nåt vettigt om Bruce Springsteens konserter. Det går bara inte. Jag fattar inte hur han gör, var energin, lusten, tron kommer ifrån. Det jag vet är att han får mig att tro. Att hard times come, and hard times go. Att vi kan leva i en värld där vi take care of our own, och att det innefattar alla människor.

Tack Bruce Springsteen, för att du skriver musik som man kan känna igen sig i, oavsett ålder. Och tack för att du får mig att vilja bli, och vara, bättre.

Bäst: Bruce spelade hela Born to run skivan – från början till slut. Och att han spelade Land of hope and dreams.
Sämst: Att det inte gick att ta sig från Friends Arena efter konsertens slut.

”To stand shoulder to shoulder, and heart to heart”

Jag brukar tänka att det finns två personer som jag verkligen ser upp till och som inspirerar mig, ”hjältar”, om man så vill. Den ena är Nelson Mandela, och den andra är Bruce Springsteen.

Det är inte bara Springsteens musik jag älskar, utan det faktum att han engagerar sig politiskt, för demokrati, mänskliga rättigheter och att han genuint verkar bry sig om sina medmänniskor. Jag ser upp till honom inte bara som musiker, utan som människa. Han, och hans musik, inspirerar mig till att vilja hjälpa och att bli en bättre människa.


Springsteen och E Street Band live är ren eufori. Det handlar om drömmar, drömmar som kanske gått i kras, att vilja fly, att vilja hitta hem, att dela livet med någon, att vilja hjälpa, om att våga hoppas om en bättre framtid.

I fredags fanns det en svacka i mitten av konserten, ett par låtar som inte tillhör de bästa, men de spelade ”My City of Ruins”, som är en av mina absoluta favoritlåtar. Helt plötsligt under låten fann jag mig med tårarna rinnande, och jag vet knappt ens själv var alla känslorna kom ifrån. Men det var magiskt.


Man kan alltid prata om låtarna som man hade hoppats på att få höra (”Land of Hope and Dreams” i mitt fall), men jag har under mina snart 22 år här på jorden hunnit se Springsteen och E Street Band tre gånger, så förhoppningsvis kommer det fler chanser. Men en sak är säker, och det är att ingen ger konserter som Springsteen.

Göteborg

”Clarence doesn’t leave the E Street Band
when he dies. He leaves when we die.”

Igår kom jag hem, efter några härliga dagar i Göteborg. Spenderade tisdagen och onsdag förmiddag med Emmy, gick till Myrorna och Stadsmissionen och hittade även en skivbutik där jag passade på att köpa Springsteens senaste skiva. Blev alldeles tårögd när jag läste texten som Bossen skrivit i CD-konvolutet, om Clarence, The Big Man, som gick bort förra året. 


Jag har även hunnit med att kolla på The Dark Knight Rises, som var bra, men lite ojämn. Får se om jag orkar skriva något längre om den. Något som däremot kommer komma är givetvis en text om Springsteens konsert i fredags, som jag var på med Ellen och Trams! Önskar lite att jag hade varit där igår också, det verkar som att det var en helt fantastisk kväll…

Självklart gick vi även på Liseberg och jag åkte AtmosFear! Jag som är livrädd för höjder och aldrig har åkt Fritt Fall ens… Är mycket stolt över mig själv.

Mmmm, sockervadd :D
Det har varit en bra vecka, helt enkelt :D

Tack och hej!