Tågluff del 3

Nästa anhalt: Kroatien! Närmare bestämt, Zagreb. Tyvärr var det ganska dåligt väder, med regn och molnigt, så vi fick skippa att gå till den botaniska trädgården och lite andra grejer. Istället vandrade vi runt i stan, försökte shoppa skor, hittade en lyxig glassbar där vi flydde undan regnet. Sedan hittade vi givetvis en kyrka (nej, förlåt, det var visst en katedral), så den var vi tvungna att gå in i. 

Katedralen i Zagreb. Den var fin,
men självklart höll de på och renoverade.

 Zagreb är definitivt en stad jag kan tänka mig att åka tillbaka till, det känns som att vi missade väldigt mycket, då vi endast rörde oss i centrum. Dock hittade jag en bokhandel, där de hade engelska böcker och efter ungefär en halvtimme kom Emmy fram och uttryckte ett försiktigt ”Du tror inte att vi ska gå nu, så du inte köper för mycket?”. Att bära runt på massa böcker är kanske inte önskvärt, men absolut värt.

Efter några dagar med dåligt väder, bestämde vi oss för att resa ner till kusten. Lite sol och bad stod på agendan, så det fick bli Split. Så här fint såg det ut på vägen dit.

Vi lyssnade på Bröderna Lejonhjärta under tågresan,
och jo, visst, det skulle kunna vara Körsbärsdalen.
När vi närmade oss havet klev alla ut ur sina kupéer
och ställde sig vid fönstret med sina kameror.
Så fint var det.

Vi bodde på ett hotell, som ägdes av världens trevligaste kvinna. Tänk er Maria Montazami, ungefär. 

Alla vi pratat med sa att Split egentligen var en partystad, men vi hann komma precis innan högsäsongen, så vi märkte inte av så mycket party. Däremot hade vi fem minuter till stranden och HAVET, så äntligen fick vi doppa oss. Speciellt Emmy, som aldrig badat i Medelhavet.

Stranden i Split. 
Om man vred lite på huvudet kunde man få denna fina vy …
En riktigt cool grej med Split är att det finns ett sommarpalats mitt i staden, som en gång byggdes åt en romersk kejsare. Så hela muren runt om palatset finns bevarat, och om man går in har de lyckats bädda in själva stadskärnan där. Här finns också en katedral, men som vi faktiskt inte (!!!) gick in i.

Katedralen.
Split.

Split by night.

Eftersom vi nu hade solsemester bestämde vi oss för att åka ut till en av öarna i närheten av Split. Vi bestämde oss för Brac, för det var den som låg närmast, och som det var lättast att ta sig till och från. Och ja, inte nog med att vi fick sol och vatten, vi fick de här fina vyerna (det har varit många såna på den här resan):

Vi hittade en klippa som vi lade beslag på, så man kunde hoppa direkt
ner i havet.
Kolla bergen. De tyckte vi var väldigt fina.
Jag fastnade också på bild.

Det enda negativa med ön var att det var stenstrand, så efter att ha stuckit hål på fotsulorna insåg vi att det hade varit smart att ha badskor.

Efter några dagar av sol, bad, drinkar och kortspelande åkte vi vidare till Sloveniens huvudstad Ljubljana och först förstod vi inte varför det var så lite människor i stan, men när vi väl kom fram till kärnan visade det sig att de också firade något jubileum. De hade marknad i staden, men handgjorda smycken, skrivblock, väskor och så vidare … (Jag kan ha köpt ett nytt skrivblock i varje stad, ehehe.)

Ljubljana! Lägg märke till tornet längst bort i bilden …

Det fanns även ett slott, allra högst upp, som man kunde gå upp till. Vilket vi såklart gjorde. Jag höll på att dö. Men det var värt det, för sen kunde man se ut över hela stan.

Woho!
Sedan hittade vi en skog, som vi självklart var tvungna att utforska. Jag tyckte definitivt att det var något magiskt över den.

Dumdidum …
Och så fanns det ett litet mystiskt hus.

Vi åkte tillbaka till München (som sagt, mycket München på den här resan), och där åkte Emmy hem, medan jag och Ingrid återvände till Berlin, för att spendera våra sista resdagar. Det blev en del omkringvandring och mat, bland annat den här fantastiska frukosten, för 5 euro (!!):

Frukost. Småfåglarna höll på att äta upp den hela tiden.

Sedan rörde även jag mig hemåt. Efter den i särklass sämsta tågresan på hela resan var jag framme i Köpenhamn, 2,5 timme efter utsatt tid. Jag var alltså inte glad när jag kom hem. Som tur var hade mina föräldrar varit i min lägenhet och lämnat mjölk, så jag kunde dricka kaffe, vilket förbättrade läget avsevärt.

Nu är ju bara frågan vart man ska resa nästa gång. Tillbaka till samma städer och utforska dem mer, eller helt nytt? Ja, jag har ju ett år på mig att fundera …

Men jag kan verkligen rekommendera tågluff, det är väldigt roligt att kunna åka till så många olika platser. Själv eller med sällskap, man träffar ändå en massa människor under resans gång.

Tack och hej.

Tågluff del 1

Så är det alltså dags, vardagens vardagliga lunkande har smugit sig tillbaka och resten av sommaren kommer att, till stor del, spenderas inne på ett kontor, medan alla andra har semester och vältrar sig ute i solen.

Men jag måste väl försöka skriva något om hur tågluffen var, vad vi gjorde, i vilka länder vi var och så vidare. (Jag borde fört resedagbok, som min eminenta kompis Ingrid, smart som hon är, gjorde.)

Resan började på Malmö central, där Ingrid dök upp fem minuter innan vårt tåg till Köpenhamn skulle gå, men det var ingen fara, vi hann, och sedan mötte vi upp Emmy på Københavns Hovedbanegård, klev på ett tåg mot Berlin och så var resan påbörjad på riktigt.

På väg.

I Berlin möttes vi av Ingrids syster, vilket var ganska skönt, för vi var helt förvirrade. Hur funkar tunnelbanesystemet? Vart skulle vi? Hur köper man biljett? Hur byter man språk på automaterna, så att man förstår vad de säger? Men allt löste sig, och efter att ha installerat oss gav vi oss ut för att se Berlin. Vi gick till muren, som av en slump bara låg fem minuter bort från vårt hostel. Och eh, jag har inga bilder på det, för jag är trög.


I alla fall, vi stannade i Berlin i tre nätter, och det var strålande väder (åtminstone inget regn) hela tiden. Jag och Emmy tog oss tid att åka ut till Charlottenburg och vandra runt i slottsparken, där min fantasi genast skenade iväg och började hitta på om småälvorna och skogsfolket som bodde där. 

Slottet.

Slottet igen.

Definitivt vattnet där älvorna åker i sina barkbåtar.

Tänk att gå här själv mitt i natten, och
så kommer det en mörk skepnad glidandes genom dimman…

Men det var lyckligtvis dag, och sol, när vi var där.


Jag hann även med ett besök på Neues Museum, där de hade bysten av Nefertiti, och en mängd andra saker från Egypten. Men den fick man såklart inte ta några bilder på.

Efter Berlin begav vi oss till München, och där kändes det faktiskt som att resan började på riktigt, igen, för nu hade vi ingen som mötte oss på tågstationen, utan nu fick vi själva navigera oss.


I München firade de någon slags födelsedag för staden, och då kunde man stöta på det här (helt normalt):


Tyvärr stannade vi bara i München i en natt, men oroa er inte, vi kommer hit igen. Det var en oerhört fin stad (ni kommer märka att det är mycket som var ”oerhört fint” eller ”åh, vad fint här var”). Vi testade currywurst, som visst var en tysk ”delikatess” (det vill säga, bratwurst med curry och enorma mängder ketchup), men det var faktiskt gott!

Dagen efter att vi anlänt till München gav vi oss iväg igen, för att åka till Italien… Vi åkte genom Österrike och herregud, det var så fin natur att vi inte riktigt visste var vi skulle bli av.

Hur ofta ser man såna här berg hemma?
Efter ungefär 7-8 timmars resa (och en italiensk tågkonduktör som öppnade dörren till kupén, som vi delade med två killar från Finland, kollade på en av våra biljetter ”And you have reserved seats? That’s what I’m talking about! They’re all the same? Good!” och sedan gick, utan att kolla på resterande biljetter) var vi framme i Italien. Men det blir ett annat blogginlägg, för nu måste jag sätta mig och skriva, innan jag ska gå till jobbet.

Tack och hej.

Luff

Imorgon bär det av, då betas den första sträckan av i vår tågluff. Tåget går mot Berlin, och vi får se hur länge vi stannar där, innan vi drar vidare (förmodligen då mot Italien).

Någon som har något bra tips på saker man absolut inte får missa i Berlin?