Omslag

Jag lever, tror jag går ju att bevaka på Adlibris, Bokus och CDON!! (sa hon överentusiastiskt) De har ju även lagt upp omslaget, så nu tänkte jag ta och skriva lite om det.

Formgivare: Sara Acedo.

Det är Sara Acedo som gjort det och jag är SÅ HIMLA GLAD och nöjd! När jag fick veta att Sara skulle göra omslaget visste jag att det skulle bli bra (har sett Saras andra omslag och alltid tyckt att de varit så himla snygga). Och alltså, jag ÄLSKAR omslaget!

I augusti fick jag lite olika förslag på omslag och när jag först fick dem satte jag mig ner och grät en skvätt, för det var så himla fint och stort att se mitt namn på en bok. Sen satt jag och kollade på alla, sorterade ut de jag tyckte bäst om och sen valde jag helt enkelt mellan dem. 

Fast egentligen var det inte något jättesvårt val, det här var min favorit från början (och det var min förläggares favorit också, haha), så det var en väldigt snabb och smärtfri process.

Men ja, jag älskar färgerna, att man inte ser ansiktet på bilden (jag kan ha lite svårt för det på omslag) och bara att det är så HIMLA FINT. I love it.

I mars nästa år smäller det, hörrni! 

Tack och hej!

Oktober i bilder

Nu är det november och det är tur att månaderna går så fort, för det betyder att hösten/vintern (förhoppningsvis) snart är över.

Så här såg oktober ut för mig:

Läste Marta Söderbergs Athena och den är JÄTTEBRA. Läs den!!!

Jag fyllde år!!! och mitt Pokémon-spel visste det!

… så den bestämde sig för att gratulera mig!

Jag var med i tidningen.
Och så här glad var jag över det!

Vi köpte ett te som vi trodde skulle ha en spännande smak, men icke …

Jag fick kommentarer från min redaktör!

Jag läste På andra sidan Fågelsången av Stefan Casta,
och om ni bara ska läsa en ungdomsbok i höst
(varför man nu skulle göra det), läs den här.

Vi plockade björnbär.

Jag hängde med Penny och prinsessan Aja.

Rabén & Sjögrens vårkatalog kom!!

Jag fick den här snygga boken i födelsedagspresent av Ell och Trams! :D

Det var den månaden.

Tack och hej.

Svenska Spöken

I fredags kom Ell till Skåne, hurra! Vi skulle på releasefest för Andra Världars antologi Svenska Spöken, som Ell har skrivit en av novellerna till. Elise heter den och den är mycket bra!

Tadaaaaa!

Det var en mycket trevlig tillställning, träffade bland annat Charlotte Cederlund, och många andra som man kunde prata skrivande med. 

Resten av helgen har jag och Ell spenderat med att kolla på skräckfilm (eftersom det var Halloween), upptäcka tv-serien Outlander och med att komma på ett nytt recept – krossade svampchips på hamburgaren (det smakade AMAZING).

Hoppas ni har en fin måndag! 

Tack och hej.

Karlavagnen

Igår var jag med i radioprogrammet Karlavagnen! Det handlade om stolthet, och jag berättade om stoltheten över att ha skrivit en bok. Man kan lyssna genom att klicka här, ungefär 1 h och 42 minuter in pratar jag.

(Jag har inte vågat lyssna på det själv än, för jag hatar att lyssna på min egen röst, och för att jag inte minns vad jag sa. Förhoppningsvis är det någorlunda bra.)

Tack och hej!

7 frågor om böcker och läsning

Ingen aning om jag har svarat på den här förut, men jag hittade den hos Sandra Beijer och tänkte att det kunde vara nice med en lista så här på en fredag.

1. Hur hittar du nya böcker att läsa?

Ehhhhhhhh, bokbloggar? Och typ … jag vet inte, the word on the street, haha. Nej, men jag försöker hålla mig uppdaterad via utländska bokbloggar och förlag, får nyhetsbrev från typ 10000000 olika förlag och sådär … Följer folk på Instagram och så vidare och så vidare …

2. Hur kom det sig att du började gilla att läsa?

Jag har alltid gillat att läsa, tror jag. Eller okej, min mamma har alltid läst mycket, och hon läste mycket för mig och mina bröder när vi var små, så jag skulle tro att det kommer därifrån.

3. Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?

Först tänkte jag ”Inte alls”, men det är inte riktigt sant. Jag har alltid gillat barn- och ungdomsböcker, men när jag var typ 11-12 läste jag nästan bara high fantasy, vilket jag gör ganska sällan nu för tiden. Jag gillar fantasy, men numera är jag mest intresserad av urban fantasy, faktiskt. Tycker att high fantasy ofta blir så himla styltigt, tyvärr. 

4. Hur ofta köper du böcker?

För ofta.

5. Hur kom det sig att du började bokblogga?

Haha, jag bloggar ju inte bara om böcker (eller det gör jag kanske???), men det var ganska logiskt för mig, för jag är helt besatt av böcker.

6. Hur reagerar du om du inte tycker om slutet på en bok?

Haha, alltså jag blir snorarg. På riktigt. Har kastat böcker genom rummet på grund av att jag hatade slutet (jag tittar på dig, David Nicholls). Fast det beror såklart på vad det är för slut, är det ett slut som jag ändå kan acceptera, för att det passar i berättelsen, så köper jag ju det. Men om det är så att jag känner att jag har investerat massa tid och känslor i boken, och slutet sen bara är, ja, DÅLIGT, då blir jag jättearg.

Men ja, okej, oftast blir jag nog ganska likgiltig till boken, om jag inte gillade slutet. Bra slut är viktiga!!

7. Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?

ALDRIG. Spoilers är bland det värsta jag vet, helt ärligt, min bror spoilade vem som dog i femte Harry Potter-boken (när jag höll på att läsa den!!) och jag pratade inte med honom på flera dagar. Jag blir verkligen jättesur om någon spoilar bok/film/tv-serier för mig, så att bläddra fram och tjuvläsa i slutet skulle vara jättedåligt …

Tack och hej och ha en bra fredag, allihopa!

Tuta och skriv

I måndags trillade det ner ett manus i min brevlåda; mitt manus med kommentarer från redaktören!


Nu sitter jag och går igenom allt och känner mig så himla glad över min redaktör och vilket superarbete hon gjort! Igår gick jag igenom en grej där hon hade gjort världens bästa ändringar, så att det framgick ännu tydligare, och bättre, vad jag menade och jag blev alldeles glad. 

Alltså, jag tycker inte att jag läser så ofta om det här hos andra (men jag kan väl inte vara den enda som känner så?), men jag har arbetat med min bok i över två år och innan jag fick redaktörens kommentarer var jag så trött på mitt manus att jag hade kunnat kräkas. Men nu har jag fått ny energi och tycker att det här pillandet med ordval och ordföljd och småmissar i ploten är typ det roligaste som finns! Är verkligen superglad över att få ta tag i manuset igen!


Så nu har det sett ut så här de senaste dagarna, och jag sa (i ett positivt ögonblick) att jag trodde jag skulle vara klar med ändringarna antingen denna eller nästa vecka. HA! säger jag till det och undrar vad dåtida Christine tänkte egentligen.

Men som sagt, jag tycker det är jättekul, även om det tar lite mer tid än jag först hade tänkt.

Tack och hej!

Debutantporträtt

Svensk Bokhandel, branschens tidning, släpper varje år kataloger över alla titlar som kommer komma ut våren/sommaren/hösten och om man är debutant har man möjlighet att skriva ett debutantporträtt, som då är med i katalogen.

Och vem visste att det kunde vara så fruktansvärt svårt att skriva en kort liten text om sig själv och sitt skrivande????

Helt ärligt, jag är inne på min sjunde omskrivning nu, och jag är fortfarande inte nöjd. Man vill ju undvika att skriva ett CV, utan jag vill försöka få till en lite mer litterär text, som säger något om vem jag är som författare (gud vad filosofiskt och drygt det låter).

Men det är snudd på omöjligt. Aja, ska maila min förläggare och be om hjälp, för det här går verkligen värdelöst.

Någon annan som också har/hade problem med att skriva sitt debutantporträtt?

September i bilder

Nu är det oktober, hurra, eller nåt. Så här såg i alla fall mitt september ut!


Var och lyssnade på Elizabeth Wein och fick ett signerat kort till min bok!

Nelly i låda.

Var på barnkalas!

Hahaha, en kväll på hotellet i Göteborg. Skickade den här till min kompis med texten ”En perfekt kväll”.

Sammanfattande bilder av Bokmässan dag 1. (Min fina kompis Emmy fyllde år, så hon fick vara med här ♥)
Dag 2 av Bokmässan.
Och dag 3! Tog typ inte en enda bild sista dagen, haha, så det blir ingen sammanfattning därifrån …

Tog nästan uteslutande bara bilder från Bokmässan, och de flesta har jag ju redan visat, så det var kanske inte jättemycket kul att visa från september. Men äsch, lägger upp ändå, för foton är så roligt!

Tack och hej,

Att bli antagen

Ingen som läser den här bloggen har väl missat att mitt manus blivit antaget och att jag debuterar som författare i vår? Jag tänkte i alla fall berätta lite mer om hur det gick till, och kanske försöka komma med lite tips.

I mars 2016 släpps min ungdomsroman Jag lever, tror jag av Rabén & Sjögren. Ja, den Rabén & Sjögren. Jag har inte skrivit det här på bloggen innan, för det har känts så sanslöst stort och overkligt. Men det händer faktiskt. På riktigt.

 Jag lever, tror jag handlar om en ung tjej vars bästa kompis dör i en bilolycka, och hur hon och hennes omgivning hanterar det. Vet att det låter himla seriöst och jobbigt, men boken innehåller en del humor, så att det blir en jämn balansgång (tycker åtminstone jag, men jag är ju lite partisk).

Min resa mot att bli antagen började faktiskt för lite mer än ett år sen. Jag skrev mitt manus under mina två år på Författarskolan (där man skriver en färdig bok, istället för ett examensarbete) och redigerade under sommaren 2014. I början av september skickade jag ut manuset till fyra förlag och en litterär agent.

”Man kan väl inte skicka till förlag innan/samtidigt som man skickar till litterär agent?” Jag har egentligen inget bra svar på det – jag tänker att det beror lite på vad man vill. Att ha en litterär agent i ryggen underlättar ju kontakt med förlag, absolut. Men eftersom allt i bokbranschen tar ganska lång tid tänkte jag att ”Aja, jag skickar samtidigt, så får vi se vad som händer och vilka som svarar när”.

Så, jag skickade ut mitt följebrev och manus (jag tänkte förresten skriva ett separat inlägg om följebrev, till en annan gång). Två veckor senare fick jag mail från en förläggare (min framtida förläggare, men det visste jag ju inte då) på Rabén, som skrev att de hade läst en bit i mitt manus och att de var intresserade (men inte kunde lova något). Jag tror att de stora förlagen ibland gör så här, för att man ska ha lite koll (och kanske inte skriva kontrakt med någon annan under tiden), men jag tyckte faktiskt att det var ganska bra, för då hade jag ju ändå lite koll på vad som pågick.

Och det var då som all tvivel släppte hos mig och jag blev lugn som en filbunke. Även fast det trillade in standardrefuseringar från den litterära agenten och två av de andra förlagen, så var det som att jag visste att boken skulle bli antagen. Kanske inte där och då, men jag visste att den skulle komma ut.

Sedan började väntan. Och alltså, om ni skickar manus till förlag, var beredda på väntan. De flesta förlag har 2-3 månaders svarstid, men det kan alltid dyka upp saker emellan (typ bokmässor), så det kan dröja längre. Om man tycker att det dröjer för länge ska man såklart höra av sig, för om inget annat så får man åtminstone ett svar. 

Och det dröjde ganska jättelänge innan jag fick besked från Rabén om att de ville ses och prata om boken. Till februari, faktiskt. Vi hördes såklart av och till under alla dessa månader, så jag visste ändå att de höll på att läsa och bestämma sig. 

Det var ungefär nu som paranoian satte in hos mig. Jag var, helt ärligt, övertygad om att de hade förväxlat mitt manus med någon annans, att jag skulle komma dit och att de skulle stå med någon annans manus i handen och säga ”Oj då, vi måste ha blandat ihop era kontaktuppgifter.”

Samtidigt hade jag fått svar från alla jag skickat till, förutom Rabén och ett förlag till. Så jag hörde av mig till det andra förlaget också, och undrade hur det gick. De svarade att de fortfarande inte kunde ge besked, men skulle höra av sig så fort som möjligt.

Jag hade mitt möte med Rabén (och de hade inte förväxlat mitt manus, jag kollade) och när vi satt oss ner i mötesrummet så sa min nuvarande förläggare ”Vi vill ge ut det här”. De. Ville. Ge. Ut. Det. Jag tror att min hjärna kraschade där och då. Jag kunde verkligen inte fatta det. Jag tänkte (kanske sade jag till och med det högt) ”Det här är alldeles för enkelt”, man har ju hört att förlagen ska komma med förslag på ändringar, att ”det behöver vara lite mer si och mindre så och sen kan vi skriva kontrakt”, men så var det inte.

Och jag kan troligtvis tacka Författarskolan för det. Mitt manus hade inga stora grejer som behövde ändras (för det hade jag ju redan gjort under utbildningen). Efter mötet gick jag ut och ringde min mamma och sa med gråt i rösten ”De vill ge ut den”. Och jag ville ju såklart gärna att Rabén skulle ge ut den.

Nån vecka senare svarade det andra förlaget, och tackade nej, men de skickade med ett kort litet lektörsutlåtande, vilket var trevligt. Och det tror jag är viktigt att komma ihåg, att bara för att man får nej från ett förlag betyder det inte att det man skrivit inte är bra, utan det kan bero på en mängd olika faktorer. Att de redan gett ut en liknande bok, att de inte vet om manuset passar in i resten av deras utgivning och så vidare. Så ge inte upp!

Och på den vägen är det. Jag ska få kommentarer från min redaktör nu i oktober, återkommer med hur det arbetet går!

Jag firade med bubbel när vi hade skrivit kontrakt. För det får man.

Jag tänkte bara nämna kort avtalsbiten, Sveriges Författarförbund har kostnadsfri rådgivning för debutanter, så om du skulle få ett avtal som får dig att känna dig som ett frågetecken kan du alltid vända dig till dem. De har även standardavtal utlagda på sin sida, som man kan titta på. Det är mycket bra!